Det börjar
dra ihop sig för summering…
Summering av
min föräldraledighet med min älskade lilla Isabella. Jag har nu varit hemma
i 13 månader, helt fullkomligt galet.
Jag har egentligen inget emot att börja jobba och tvärtemot alla andra ”det
är sååå underbart att vara hemma, jag älskar att vara hemma och skulle kunna
vara hemma för alltid mammor” så kan jag erkänna att det funnits stunder då jag
nästan längtat efter att jobba. Inte för att jag inte trivts hemma utan mer för
att jag känner att jag lätt latar till mig. Jag har ibland fått lite dåligt
samvete (helt i onödan, njut för tusan) över att inte producera, inte känna mig
”nyttig”. Jag har haft en alldeles underbar tid hemma, men som så många andra
förstagångs mammor (även om de inte erkänner det) så har jag ibland haft svårt
med det där ”passa på att njut”. Det hade nog passat mig bra att börja jobba
lite tidigare men bara halvtid eller så. Jag vet att jag kommer längta ihjäl
mig efter Isabella när det om en månad är min tur att gå till jobbet och lämna
henne hemma med T. Troligen kommer tårarna bränna i ögonen och jag kommer tänka
på henne hela tiden. Det kommer bli en enorm omställning från att ha varit
tillsammans så gott som 24 timmar per dygn i över ett års tid till att inte ses
på flera timmar under dagen. Oj oj oj vad jag kommer pussa på henne när jag
kommer hem på em….
När jag gick
på min ledighet hade jag ingen aning om vad som väntade. Jag trodde att jag
visste, att jag hade full koll, att jag var extremt förberedd och att jag
visste det mesta. Men jag hade verkligen inte en susning. För första gången i
mitt liv tappade jag kontrollen över vad som hände, en sådan obeskrivlig
känsla, när hon grät gjorde det ont i mig, när hon log blev hela jag varm,
ibland kunde jag bara titta på henne och inte förstå hur vi hade kunnat få nåt
så fint. (Det händer än i dag att jag gör det…) och jag hade verkligen ingen
aning om vad det innebar att få ett barn. Folk oroar sig för förlossning, för
att det ska göra ont osv men få pratar om förändringen, plötsligt så stod man
där och visste inte om man skulle välja att äta frukost eller duscha för båda
var ju inte en chans att hinna med, jag har aldrig känt mig så behövd som efter
den 28 augusti 2011.
Allt eftersom månaderna har gått så har allt
såklart blivit mer vardag, jag kan slappna av mer, njuta, göra mer saker utan
att det blir jobbigt och krångligt. Den där lilla lilla bebisen som behövde mig
hela tiden men inte riktigt kunde tala om hur mer än att skrika är idag en
fantastisk liten tjej som mer och mer kan visa vad hon vill och som snart blir
1 år gammal. Jag trodde som sagt att jag skulle få massor med saker gjorda
under min ”ledighet”, jag hade till och med släpat med mig jobbsaker hem, jag
har inte gjort ett dugg av det och lika glad för det är jag. Däremot så har jag
gjort det viktigaste av allt, jag har lagt min tid på världens finaste lilla
tjej och på att skapa en relation till henne.
Så till er
som planerar barn, väntar barn, precis har fått barn eller kanske nån gång i
framtiden tänker skaffa barn: Det är utan tvekan det bästa som kan hända,
förlossningen är en otrolig upplevelse, det häftigaste jag gjort, kopplingen
till den lilla varelsen som kommer till världen är så stor att man troligen
aldrig förstår, det kan vara en tuff tid, kanske innan, under eller efter att
bebisen kommer men det blir bättre… äter den hela tiden? (Isabella åt över en
timma per gång och höll helst bara upp en halv timma de första månaderna) även
det blir bättre. Sitt ner och strunta i att du inte hinner ner på stan, att du
inte hinner fika, att du inte hinner laga mat. Det kommer en tid när du hinner
detta och mycket därtill, snabbare än du tror. Och var inte rädd för att ta
hjälp, behöver du sova så finns det alldeles säkert någon i din närhet som
gladeligen rullar barnvagn i en timma.
Jag vet att
det är svårt att ta till sig, jag själv gjorde det inte men kanske är ni klokare
än jag och lyssnar: Njut av den största kärleken ni nånsin möter! Men gör det
på ditt sätt, det finns ingen given mall.
Fyra dagar innan I var beräknad ( 14 dagar innan hon kom)
Drygt 3 timmar gammal
10 månader gammal