Hemma och vabbar, inte så ovanlig företeelse... Isabellas ögon är helt igengeggade, hostar otäckt, näsan rinner och febern kommer och går. Kan hon inte få vara den pigga, busiga, hoppiga springande busungen som hon egentligen är? Tycker så synd om henne.
Nu sover hon i alla fall och lär väl göra det ett tag, jag passar på att slappa lite (efter att tvättmaskinen är laddad och disken inplockad såklart ;) Sitter i soffan och känner efter om lillpyret vill göra sig påmind lite... Den brukar göra det på kvällarna, snurra runt och knuffas lite där inne. Tiden går fort och nu är det vecka 22.
Nu när man är helt inne i småbarnslivet så kan jag ibland komma att tänka på gamla vänner... som också lever exakt samma liv, med barn i samma ålder, mamma/pappa lediga samtidigt men så bor de på helt "fel" ställen i landet plus att man mer eller mindre tappat kontakten, synd. Finns en del jag faktiskt saknar att ha i mitt liv, kanske borde jag ta tag i det istället för att bara tänka.
Sedan finns det andra vänner som inte alls lever samma liv men för mig behöver inte det betyda att man inte kan umgås. Kanske inte till klockan 3 varje lördag kväll men ändå....
Sedan finns det nya vänner! Arbetskamrater, morsanvänner mm. En sak är den samma rakt över, jag är rätt dålig på att höra av mig och att hålla kontakt men jag hoppas att energin snart infinner sig till att hitta på lite mer och vara lite mer spontan. Kanske måste man ibland välja också, om någon inte vill så vill den inte och energin måste gå till rätt saker.
Slutgrubblat och filosoferat!
Nu ska jag rensa min facebookvännerlista (det finns en del som jag lagt till för att det är ju kul att se vad folk gör nu för tiden.... men efter ett tag inser man att om man aldrig skriver till varandra utan bara ser en massa inlägg, harvarken setts eller hörts på 15 år, de som jag inte ens skulle stanna och småprata med på stan, de ryker! )
