Finns det alltid ett ljus i slutet av allt trassel?



Lite deppig rubrik kanske, inte personlig på något sätt, jag mår fin fint! Älskar snön och ljuset som den medför, idag har jag varit ute på en liten joggingrunda och det knarrar så underbart under skorna.

Rubriken

Åter till rubriken och till bilden nedan som speglar texten lite.. idag när jag väntade på bussen på väg hem så kom en gammal bekant gående, en gammal arbetskamrat som jag jobbade tillsammans med en kort tid. En preson som egentligen inte jobbade tillsammans med mig men under samma tak, en person som alltid tittade in på en kopp kaffe uppe hos oss innan barnen kom på morgonen, som alltid hade nära till skratt och som satt inne med otroligt många kloka och bra idéer och åsikter. Det var bara ett problem, ett gigantiskt problem: spriten. Till en början gick det bra, man visste inget, märkte inget, men sedan blev det mer och mer frånvaro, dök inte upp, ingen visste var osv. Men.. detta är flera år sedan, personen slutade pga att det inte fungerade och hamnade väl så gott som på bänken i parken vad jag förstår. Jag har sett personen ett par gånger, i början alltid hälsandes glatt och pratade några ord, man kunde märka att det inte var nyktert men det var ändå inte synligt för allmänheten.

Men nu... halvt vinglandes, gapandes och umgänget är en viss sorts personer och jag känner sorg, tycker att det är så fruktansvärt värdelöst skittråkigt att en sådan intelligent och bra person ska hamna där. Personen tittade igenkännande men med ögon som såg ut att skämmas. Jag förstår egentligen inte varför personen hamant där men jag antar att det handlar om för många bakslag under kort period kopplat med någon genetisk svaghet/fallenhet för beroendet?

Personen har en liten son... en liten kille på 7-8år, jag antar att de knappt ses, hur kul kan det vara att möta sin förälder berusad på stan en måndag em?

Usch, ibland är det bra orättvist och man kan undra om det gjorts något, har inte arbetsplatser en viss skyldighet om man misstänker sådana saker? Att åtminstone erbjuda att hjälpa till med "terapi" istället för att sparka ut någon på gatan? Jag vet inte, tycker bara att det är sorgligt.

Jag döper bilden nedan till finns det ett ljus bakom allt trassel?

Åsa efterlyste bilder på förberedelserna inför resan :) Det är bara det att det inte har börjat packas än! Alla viktiga grejer som visum och sånt är klart men ingen packning... Mindre än två veckor nu!

Härligt!