Jag vet att det bloggas lite dåligt men det finns en förklaring: jag hinner inte! Förra veckan när jag skulle vara själv för första gången så hade jag Isabella på mig hela tiden förutom de korta stunder då hon sov då var jag tvungen att försöka äta nåt. Denna veckan är det än så länge lugnare, hon är nöjdare, jag förstår hennes signaler lite enklare och hon sover ialf lite på dagarna! Men mest äter hon... just nu tex, hon växer så det knakar har redan gått upp nästan 500 gram!
Och på nätterna sover hon fantastiskt bra!
Att få en naturlig och fungerande matsituation för bebis är värre än att föda barn, så tycker jag, tur att allt går framåt med lite envishet!
När jag stannar upp och tänker, tittar på henne och verkligen fattar att hon är vår, att vi har kunnat göra nåt så fantastiskt fint så är tårarna nära. Och så har hon finaste pappan med ett enormt tålamod.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är förståeligt och förlåtligt. ;)
SvaraRaderaOch angående förlossningsbilden (eller, ja, precis-efter-förlossningsbilden), jag valde den som såg okej ut, och jag har hunnit ta mig tillbaka till sängen. ;)