Fantastiska vänner!

I helgen har vi haft Jönköpingsbesök, jättekul och Isabella har njutit av all uppmärksamhet. Fantastiskt fina presenter fick vi, kläder (body, tröja och mössa) och smycke. Ja just det, höll på att glömma HV mössa och halsduk till pappa Thomas stora lycka :) Sara och Daniel hade stickat mössa och tröja vilket jag blev mäkta imponerad av, nedan ser ni Daniels heltuffa verk!

Jag blev väldigt väldigt glad när jag öppnade mitt paket. Jag har tidigare sett en annons i en tidning med ett smycket, en silverstav som man graverar in namn i och sagt att en sån önskar jag mig i julklapp med Isabellas namn på. Det lustiga är att jag inte sagt det till Åsa och Sara ändå är det EXAKT en sån som ligger i mitt paket. SUPER TACK, jag blev så himla glad.

Nu sover lillskruttan och jag ska lägga mig i min stora älsklings knä och hoppas på att bli pillad i håret.

morrontrött

Till min stora glädje gillar min dotter att sova länge... Hon ser rätt kul ut när hon håller på att vakna. Detta är i morse 9.30.

Att vända

Vår lilla tjej vänder sig från mage till rygg...

Fototajm

Idag ska vi fotograferas, uppföljning på tjockisfoton. www.mialewell.se Ska bli kul att få bilder på oss tre, tankar lillan med mat nu så att hon ska vara go och glad, sen ska hon bara saneras från kräk innan hon är redo att modella. Hur kan ett så litet barn kräka så mycket?

Sömnen

Jag har precis gjort nåt jag tänkt göra länge, placerat min älskade lilla unge i spjälsängen när det är sovdags. Först låg hon och tittade en kort stund sen insåg hon att jag faktiskt tänkte lämna henne där och då vrålade hon och tårarna sprutade... efter en stund tog jag upp henne, några korta snyftningar och hon blev lugn. Jag lade ner henne igen och gick ner på nedervåningen för att kunna hålla mig lite längre innan jag plockade upp henne. Hann egentligen bara ner så blev det tyst... så jag vet inte om hon möjligen sover nu, ska strax gå och titta. *Håll tummarna* det är dags att hon tar steget från vår säng nu det är mysigt ja visst men att ha hennes huvud i armhålan och hennes fötter sparkandes i magen påverkar sömnen.

Men hos mormor sover man sköööönt.

Blogg i mobilen

Tokbra hoppas jag! Hittade en app till blogger så nu kan man uppdatera när som helst!

När det gör ont så kan det bara...

Bli jävligt mycket värre verkas det som i mitt fall.

Att bryta benet eller föda barn är mindre smärtsamt...


I detta inlägg öppnar jag upp med lite brutal sanning om mina första 7 veckor som mamma till finaste lilla Isabella.




Det finns två meningar som jag hatar:


1: passa på och njut.


2. Och amningen går bra?



SJÄLVKLART vill man som nybliven förälder njuta av varje sekund med sitt barn men det är inte alltid så lätt när smärtan är brutal.



Jag hade en lugn och inte särskilt jobbig graviditet, gick inte upp så mycket och det jobbigaste var att inte kunna sova. Förlossningen var inte heller särskilt jobbig och gick utan några komplikationer alls.



Det jobbiga började när lillan var 1 vecka ungefär med mjölkstockning, ett sår, bröst som tegelsten. Såret ville inte läka, sökte hjälp både här och där hos experter. Varje matstund innebar blodsmak i munnen och tårar. Så fort hon kom emot brände det i hela min kropp. Jag fick antibiotika och trodde nånstans att nu blir det bra. Men efter 10 dagars kur var det ingen jätteskillnad. Flera besök på danderyds sjukhus följde, ny kur, varböld i bröstet upptäcktes, tömdes men fyllde på sig igen. Så nu sitter det en liten slang in i bröstet som jag får tömma och spola tre gånger om dan. Kul värre. Kan det aldrig bli bra? Det har varit många många tårar.


Smärtan har gjort ont ja, men ännu värre har varit att känna sig otillräcklig. Att ha ont av att bära på sitt barn, att fasa för varje amning och att känna sig som världens tråkigaste sambo.





Men... Hon är så fin, jag är så lycklig mitt i allt skit och nu vill jag bara få njuta av min fina lilla familj.

Babysittern börjar accepteras

Tyvärr får ni vrida på huvudet när ni kollar!

Från att vråla så fort man satt henne i den till detta känns som framsteg!

Från solstråle till vrålilsken

Jag tror minsann att vår dotter har fått både min envishet och mitt humör… Från solstråle till tokvrål går på mindre än sekunden (då oftast när maten inte serveras i exakt rätt stund framför hennes mun.) Men hon är fantastiskt söt också som tur är.




Min kloka vän Malin försökte en gång förklara för mig en anledning till att gå upp 05.00 på mornarna…. Hon sa något i stil med att: ”då får man en stund för sig själv innan de andra har vaknat” Nu förstår jag vad hon menar… jag är alldeles för slö för att gå upp så tidigt utan använder varenda sekund som hon sover på morronen till att sova men tiden man förut hade för sig själv är som bortblåst, 95% av gångerna jag bloggar eller sitter vid datorn så har jag Isabella ätandes i knät. Det är jättemysigt att vara med henne hela dagarna men att påstå nåt annat än att det är livets största omställning vore en enorm lögn. Och att säga nåt annat än att det är enormt skönt att ta en lång varm dusch och veta att någon annan tar hand om henne vore en annan lögn.



Just nu sover hon faktiskt sen en halv timma tillbaka men jag hör hur det börjar grymta så snart är det nog dags att vakna och käka lite, tror att jag ska stoppa henne i vagnen sen och traska en runda!

Höstens intågande

Gulröda träd, blåst och klar kylig luft!

Igår var vi på jobbet och hälsade på, veckans egokick då ungarna (eller människor överlag) alltid tycker att det som inte finns där just då är bäst. Så det var mycket "kom tillbaka, du är bättre osv" Tar det med en nypa salt men kan inte låta bli att samtidigt bli  lite glad!

I söndags var vi på IKEA och jösses vad bra det känndes att det fanns amningsrum, enkelt, välkommnande och stressfritt!