Isabella sitter och leker med telefonen och det hörs en röst: numret du ringer används inte. Hon tittar upp på mig och utbrister: MOMMO. Haha...
Sen sitter hon och skriker in i luren: hallåååå mormor (tänk om hon kunde göra så när vi ringer mormor på riktigt? Då sitter hon mest och tittar på telefonen och ler.
Vi har varit vakna snart två timmar och inte ett enda utbrott än, det är rätt skönt.
Det gör rätt ont, men bara liksom molande hela tiden, inte som värkarna när det är dags, med Isabella var det så annorlunda, det var ingenting och sen pang. Så självklart när det var dags liksom, hoppas att det blir mer självklart nu också, har ingen lust att föda i hallen eller bilen faktiskt. Jag längtar rätt mycket efter att kunna träna, eller åtminstone röra mig obehindrat. Har fått nån knäpp och blivit sugen på styrketräning vilket jag inte varit på många år, tror att det kan vara Johannas "fel" eller så är det mitt sunda förnuft som inser att det är det jag enklast kommer få till med två små barn!
Motto: Lite är bättre än inget - hellre en kvart än inget alls...
Ska försöka få Isabella involverad, hon kan ju också göra lite planka, lite utfall och leka med pilatesbollen medan bebisen sover. Jag räknar nämligen med att denna gången får vi ett barn som sover lite på dagen också........................
Thomas har bytt jobb vilket innebär en enorm skillnad för oss alla tre, han är hemma en timma tidigare och behöver inte åka lika tidigt på morgonen. Vi får mer kväll och Isabella hinner träffa honom mycket mer. Skönt.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar