Då är det dags igen...

I morgon börjar jag jobba efter drygt ett år hemma. Just nu känns det som att jag bara har varit hemma nån månad... men så är det alltså inte. 14 månader... med dålig sömn, mycket sjukor, ledsna lämningar på dagis men också så mycket kärlek. Min fina lilla kille har blivit så stor och min fina lilla tjej bara flyger iväg utvecklingsmässigt.

Viktor kommunicerar på ett någorlunda förståligt sätt genom att peka och grymta, Isabella pratar som om hon aldrig gjort annat. Viktor turbokryper men vågar inte gå än, Isabella har precis lärt sig att hoppa på ett ben.

Jag kommer längta ihjäl mig men samtidigt ska det bli roligt att jobba, jag tror dock att jag har en riktig utmaning framför mig detta året.

Så i morn lämnar jag vilde viktor och fröken trots hemma med pappa, Bella ska till förskolan efter 2 månader hemma så den lämningen är jag inte avundsjuk på.

Älskade ungar <3 font="">