Bländad genom skitigt fönster...

Det är så härligt när solen skiner, trots den smutsiga rutan och att dammet syns tydligare...

Varje dag brottas jag med saker på jobbet, inte fysiskt utan mer psykisk brottning, jag gör allt för att "mina"tonåringar ska växa upp och bli vettiga, kloka, trevliga människor som är rädda om varandra och sig själva. Jag försöker lära dem att om man inte har tanken att man vill hjälpa någon, göra någon glad, pusha någon framåt så behöver man inte lägga sig i överhuvudtaget. Många vill bara stjälpa andra, vill helst bara kommentera om någon gör fel men när någon gör något bra då skulle man aldrig falla sig in att säga det.

Kort och gott "Sköt dig själv och skit i andra" i första hand är det bara en själv man måste forma, man måste se till att bli den man själv trivs med och är nöjd med sedan kan man alltid försöka hjälpa andra att också komma framåt men att stjälpa andra? varför?

Nu till det jag egentligen vill komma till: Detta som mina tonåringar blir ganska bra på, ialf de flesta, det förvånar mig att det finns människor i min egen ålder som fortfarande lägger ner en massa energi på att stjälpa andra istället för att ta hand om sitt egna liv och leva det. Det gör mig kort och gott asförbannad, men jag sväljer, skriver lite här och ignorerar sedan. Jag varken vill eller orkar lägga energi på det. Var lite smådeppig igår men jag vet att varken jag eller min omgivning tycker att det är särskilt roligt så nu fokuserar jag på det som gör mig glad istället och skiter i folk som helst vill sparka undan fötterna på nån som slappnar av och är lite lycklig.


Saknar Åsa, Sara och Malin...

Är precis hemkommen från ett intervallpass, det gick bra trots att jag lite  naivt trodde att snön skulle vara borta på "lilla rundan" vilket den såklart inte var. Så jag fick snöpulsa istället för att lättjogga som uppvärmning. Men det gick bra ändå, pigga ben trots helgens premiärmil i Stockholm. Det var en jobbig mil men kul, mycket roligare att göra saker tillsammans än själv. tack för sällskapet Mia!

Det börjar bli några stycken och ändå är de lika viktiga varje gång och jag är lika barnsligt förtjust när jag får den i min hand!