Ja, det var nog det jag var.
Utan att vara alldeles för överdriven så måste jag ha varit ett väldigt lätt barn, visst jag hade mina utbrott då jag slog i dörrar och skrek men jämfört med det jag ser dagligen på mitt jobb så måste jag ha varit väldigt lätt att ha att göra med.
- Jag skar mig inte
- Jag vägrade inte äta mat tills jag inte hade någon kropp kvar
- Jag drack inte sprit och knarkade varje helg
- Jag gjorde mina läxor (okej kanske inte toppbetyg men jag klarade mig alltid)
- Jag var trevlig mot folk runt mig
- Jag slogs inte (enligt pappa drog jag ner Diddi i en vattenpöl en gång i femman men detä r faktiskt inte sant...)
Jag har haft en mindre trevlig eftermiddag idag med tonåringar med såna problem som jag inte kan hjälpa dem med. Det känns svårt. Svårt som sjutton. Svårt när jag inte ens kan förstå dem.
Jag brukar kunna prata med dem, brukar kunna förstå fast jag inte själv varit i den situationen men detta är för stor. Nåja nu är det helg!
Var hos frissan igår, ungarna tyckte jag var skitsnygg! Kul att höra, det är inte var dag det kommer såna saker ur deras munnar utan att de helt uppenbart vill ha nåt tillbaka...
Att det ska vara så svårt att fota sig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar