Jag har nog trott att jag vetat ganska väl hur min kropp fungerar, vad den klarar, hur den reagerar osv. Jag har vetat att jag nästan aldrig kör slut på mig, jag vet numera hur det känns att få mjölksyrechock osv.
MEN. Jag har aldrig vetat hur det känns att vara skadad, hade inte fattat hur musklerna kan försvinna på ett kick, ännu mindre hur det känns när kroppen börjar reparera skadan. Jag har nu gjort programmet som sjukgymnasten gav mig i 4 dagar och ser såna otroliga förändringar jag märker hur snabbt rörligheten kommer tillbaka även om det självklart är långt kvar tills jag är i normalt skick, jag märker hur jag klarar mer och mer. Det är skönt.
Nu ska jag träna varje förmiddag, har lagt på sit ups och en hopparunt runda runt huset till programmet, det tar en halv timma ungefär, ska leta rätt på mina hantlar också så att jag kan träna lite armar, axlar, bröst. Om jag kan göra något för att bli bra så fort som möjligt så ska jag göra det!
Har gjort ett matteprov till 7:orna nu, hoppas att det inte blir lika mycket kaos som med 8:ornas... blir lite trött på att folk ska lägga sig i och krångla till det man planerar och fixar på "ledig" tid.
Snart är det långhelg och troligen kommer min mamma på torsdag, isåfall ska hon få plantera blommor, putsa fönster och köra runt på mig... snällt va? Sedan är det bröllop på lördag, lilla Linda... känns underligt, ännu ett tecken på att vi blivit vuxna men samtidigt jättekul såklart. Jag är övertygad om att det blir jättefint. Synd att man är halvinvalido men det får gå :)
Hej då!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar