Paddlade kanot igår, Norrtäljeviken ut till Harkabadet, riktigt najs! Men det blåste lite där vattnet var mer "öppet" så vi hoppade hit och dit... Sedan var vi nere på havspiren och käkade middag, har aldrig varit där då ryktet sagt att det inte är nåt bra. Men nu är det nya ägare och jag hade sett menyn en annan dag när jag cyklade förbi, var bara tvungen att testa! Och det var helt okej! Läget är ju grymt, servicen bra och maten helt okej. Testa!
Idag ska vi åka ut till J,M, C och M på Ljusterö. Kul att se hur de har det! I morgon bär det troligen av mot Örebro, Fjöget, orientering, mamma och pappa. I ett svagt ögonblick har jag sagt att jag ska springa en bana på orienteringen. Ehhhe... Kan gå precis hur som helst. Ska testa att jogga lite ikväll och se om det ens är att tänka på.
Njut!
fredag 23 juli 2010
lördag 17 juli 2010
Hemma!
Nu är vi hemma från Gotland, lite skönt, lite tråkigt. Gotland är grymt, åk dit!
Här tvättas det för fullt, cykeltur, fotboll och sedan Norrtälje är planen.
Utsikt över TC på orienteringen, gick ingen större nöd på publiken (mig) som tillbringade tre förmiddagar där.
Igår fikade vi här, strax utanför Visby som sagt, utsikter behövde man inte direkt leta efter.
onsdag 14 juli 2010
Gotland ett nummer jag glömt...
Har tappat räkningen på vilken dag det är. Gotland är fortfarande underbart, idag har vi orienterat, ellr grabbsen har. Jag har tittat på och JOGGAT, knatade upp på en hög bergskant vid havet och provjoggade och det gick ganska så bra, inget ont alls. Efter tävlingen, som gick bra för båda (honey bunny 3:a) så åkte vi och badade, träffade på norrtäljefolk- surprise! sedan blev det visby för att shoppa väggord som jag hade sett i ett fönster, "hem" och duscha, ner på stan och käka, traska runt lite för att sedan avsluta kvällen på en glassbar. Harregud vad glass!
Nu är det sovdags för, laddning för en ny dag med kartor, svett, gräs, hav, sol och massa bad :)
Nu är det sovdags för, laddning för en ny dag med kartor, svett, gräs, hav, sol och massa bad :)
tisdag 13 juli 2010
Fårö
Idag har jag varit orienteringspublik, har suttit i en solstol precis vid havet, utsikt rakt ut mot öppet vatten. Helt grymt.
Målplatsen på orienteringen
Sedan åkte vi färja ut på Fårö där det har badats, det har vart så sjukt varmt att jag varit i ett lite zoombieliknande tillstånd. På vägen hem åkte vi raukvägen, trodde faktiskt inte att Sverige kunde se ut så här. Det är ju helt otroligt. Vilket landskap vilken utsikt.
Sudersand, Fårö
Igår var vi ju förresten på after beach på "kallis" riktigt skoj, grym utiskt även där, Marmeladorkestern spelade, humöret var på topp och vinet gott. På kvällen grillade vi gott!
Jag tar ett glas vin på after beachen
Tofta beach
Nu ska jag gå och sova, är lite aningen spak efter att inte ha sovit ordentligt sen vi kom hit. Det är så sjukt varmt på nätterna... idag däckad jag någon timma på stranden, skönt.
måndag 12 juli 2010
VAEJ SKAEJ DUE LOUTE DAJ KOMME SIEST?
Rubriken är på gotländska, jag översätter: VA, SKA DU LÅTA DIG KOMMA SIST?
Det var vad några unga herrar skrek åt mig när vi cyklade hem iförrgår kväll och jag cyklade sist (inte alls långt efter eller så men sist)
Jag tänkte skrika tillbaka: Bryt benet på tre ställen och cykla sen med de där två. Men jag höll tyst.
Igår kväll såg vi VM finalen på Munken, trevligt men jag var toktrött tillslut. Idag har vi legat på stranden, Tofta och vädret är verkligen helt grymt. Känslan är att man är utomlands, enda skillnaden är att folk pratar svenska på restauranger och i affärer. Snart ska vi cykla ner till after beachen, något kallt att dricka och sedan blir det nog grillning här på tomten.
Tomorrow: Premiär som "orienteringsfru/orienteringsnörd". + bad.
Jag längtar inte hem, inte det minsta, detta är underbart och jag är beredd att skriva under på det alla sagt innan: Gotland är något speciellt.
Det var vad några unga herrar skrek åt mig när vi cyklade hem iförrgår kväll och jag cyklade sist (inte alls långt efter eller så men sist)
Jag tänkte skrika tillbaka: Bryt benet på tre ställen och cykla sen med de där två. Men jag höll tyst.
Igår kväll såg vi VM finalen på Munken, trevligt men jag var toktrött tillslut. Idag har vi legat på stranden, Tofta och vädret är verkligen helt grymt. Känslan är att man är utomlands, enda skillnaden är att folk pratar svenska på restauranger och i affärer. Snart ska vi cykla ner till after beachen, något kallt att dricka och sedan blir det nog grillning här på tomten.
Tomorrow: Premiär som "orienteringsfru/orienteringsnörd". + bad.
Jag längtar inte hem, inte det minsta, detta är underbart och jag är beredd att skriva under på det alla sagt innan: Gotland är något speciellt.
söndag 11 juli 2010
Katthammarsvik och Högklint
Helt grymt väder, 32 grader och stor sol. Idag har vi varit och badat vid Katthammarsvik, samtidigt så snurrade polishelikoptern över våra huvudenoch poliser i båtar åkte runt och letade. Tydligen hade en tjej försvunnit efter en fest i området kvällen innan, lite äckligt. Vattnet var lite svalare än igår men inte alls kallt, en gubbe sa att det var 16 grader men det tror jag inte ett dugg på då hade inte badkrukorna Helen och Thomas kunnat bada, det var iofs lite svårt för den sistnämnde men till slut så....
På vägen hem åkte vi till Högklint, en helt grym plats, bilderna nedan får tala för det. snart blir det fotboll på restaurang Munken - Heja Spanien!
lördag 10 juli 2010
Gotland 1
Vi åkte från Nynäshamn igårkväll 23.30 så vi var inte framme vid vårt hus förrän vid runt 3 tiden. sov till 11 och sen bar det av till beachen. Tofta strand, det har varit 30 + och sol hela dagen, vattnet är jättevarmt, helt underbart skönt. Nu har vi duschat, kökat mat, druckit lite semestervin och sen bär det av ner på stan på våra nyhyrda cyklar. Vi ska försöka hitta nånstans där vi kan se fotbollsmatchen, lär vara fullt med folk...
I morgon? BEACH!
I morgon? BEACH!
fredag 9 juli 2010
Vänskap och olika sorters skitsnack.
Efter att ha läst en blogg, funderat, filosoferat, lyssnat på vänner och bekanta, rannsakat mig själv så känner jag att detta är värt att skriva om. Blev även lite inspirerad av ett radioprogram med "arga snickaren" igår, där kan vi snacka om rak person.
Skitsnack...
Det finns enligt mig olika sorters skitsnack, det finns det när man verkligen tycker att någon är en idiot, när man tycker att någon har gjort nåt fruktansvärt dumt eller beter sig illa för det mesta. När man blir sviken gång på gång. Det är en sak, men känner man att man behöver lufta sina tankar om sådana personer då tycker jag också att man ska stå för det och kunna säga det till personen om man skulle hamna i sådan situation att det krävs, inte stå där med ett fånigt leende och vara falskt trevlig. Jag hatar det.
Den andra sortens skitsnack är värre, mycket värre, det är de som gör så som jag avslutade variant ett med, som ler och är såååå trevliga, men som också kallar sig vänner. De som säger sig vara vänner men sedan bakom ryggen inför andra berättar hur värdelös, korkad, elak osv "vännen" är. Hatar ännu mera. Det finns till och med de som är så dumma att de utför detta skitsnacket till riktiga vänner som sedan såklart berättar det. Korkat? ja.
Ibland kan det vara ganska oskyldiga saker, smågrejer som man stör sig på, det kan man göra även hos sina vänner, sin kärlek, släkt osv. Man kan inte tycka om allt hela tiden. MEN. Istället för att gå och störa sig och gnälla om detta till andra, säg det direkt kanske? Då kanske det kan bli förändring?
Om någon går och irriterar sig på sådant jag gör, om någon irriterar sig så mycket att den känner att den måste prata om det, prata med mig då! Kanske håller jag med, inser och förändrar eller så gör jag inte det och då kan " någon" få en förklaring och kanske förstå mitt beteende bättre. Nu handlar inte det här inlägget om mig och någon som har snackat skit om mig, inte just för tillfället ialf även om jag skulle kunna gräva fram några "härliga historier" utan det är mer en fundering, en uppmuntran och en vädjan! Vill man se en förändring och tycker man att det är så jobbigt så testa, var rak och stå för vad du tycker!
Jag försöker... jag säger inte att jag är nån expert som alltid är rak och säger vad jag tycker. Jag är inte bättre än er andra men mer och mer ju äldre jag blir och ju mer erfarenhet jag får av relationer, i arbetet, vänner osv ju mer inser jag hur jäkla korkat det är och hur viktigt det är att tänka lite att testa nya varianter. Jag ska ta med mig detta till jobbet i höst, där måste jag verkligen jobba med mig själv, måste våga säga ifrån men på ett bra sätt inte på ett sätt som skapar mer konflikter.
Nästa sak som jag har funderat över är vänner... Lite har det med när jag skadade mig att göra och lite med att vara ledig. Vänner kommer och vänner går, så är det, kommer nog alltid att vara även om det kanske blir mer stabilare i vuxen ålder. Jag har mina vänner från studietiden, det tror jag att jag alltid kommer ha även om vi är ifrån varandra och att det blir längre och längre mellan att vi träffas så känns det ändå som att när vi träffas så är det inget konstigt med det. igår tex pratade jag med Damir via datan (osocialt ja men bättre än inget) han har precis blivit pappa, vi har inte setts på två år, inte pratat på mer än ett, vi var bra vänner när vi bodde där nere. När vi "pratat" en stund så kände jag: saknar! Sådana vänner gör inget att man är ifrån, de finns ändå. Sedan är det vänner man skaffar i vuxen ålder, jobbar kompisar, killars kompisars flickvänner, kompisar genom intressen osv. Jag känner att jag håller på att tappa några... och denna gången tror jag inte att det handlar om att jag skaffat kille och försvunnit från världens yta vilket det ibland annars har handlat om det vet jag.
I vissa fall handlar det om mig, att jag valt att "göra slut på vänskapen" att jag inte klarat det, att det har tagit för mycket energi. Skulle nog aldrig ha sagt så för några år sedan men det var en period när det helt enkelt inte gick. Jag orkade inte, var knappt mig själv och höll på att må rätt dåligt i mellanåt. Pga en vänskap.
Andra fall handlar det om att man upptäckt att man kanske inte hade så mycket gemensamt, att det varit skitsnack, att det gjorts saker som tagit hårt att jag inte riktigt kunnat smälta det. Kanske har jag varit feg och inte sagt rakt ut vad som störde? Ja antagligen.
Sedan finns det vänner som skaffat kille och sedan gått upp i rök, det brukar gå över efter nåt år men inte alltid.
Och så de som bara försvinner som man inte riktigt vet varför, kanske är man för dålig själv på att höra av sig? Eller så har man kännt varandra för kort tid för att klara av perioder då man inte ses men sedan hitta tillbaka till varandra?
Vet inte... men när jag var skadad och hade tid att fundera så tänkte jag en del på detta och jag kom fram till ialf en sak:
Jag saknar er.
Även om ni ibland betett er som idioter, om ni skaffat kille och bara velat vara med honom 24 timmar per dygn, om vi har olika livssituationer eller om jag har gjort något dumt. Det finns säkert förklaringar till det mesta.
Det är inte meningen att någon ska försöka kategorisera sig i något speciellt fack även om jag vet att några kommer göra det.
Så... kommentera gärna, protestera hej vilt, bara ni är ärliga och raka ;)
Skitsnack...
Det finns enligt mig olika sorters skitsnack, det finns det när man verkligen tycker att någon är en idiot, när man tycker att någon har gjort nåt fruktansvärt dumt eller beter sig illa för det mesta. När man blir sviken gång på gång. Det är en sak, men känner man att man behöver lufta sina tankar om sådana personer då tycker jag också att man ska stå för det och kunna säga det till personen om man skulle hamna i sådan situation att det krävs, inte stå där med ett fånigt leende och vara falskt trevlig. Jag hatar det.
Den andra sortens skitsnack är värre, mycket värre, det är de som gör så som jag avslutade variant ett med, som ler och är såååå trevliga, men som också kallar sig vänner. De som säger sig vara vänner men sedan bakom ryggen inför andra berättar hur värdelös, korkad, elak osv "vännen" är. Hatar ännu mera. Det finns till och med de som är så dumma att de utför detta skitsnacket till riktiga vänner som sedan såklart berättar det. Korkat? ja.
Ibland kan det vara ganska oskyldiga saker, smågrejer som man stör sig på, det kan man göra även hos sina vänner, sin kärlek, släkt osv. Man kan inte tycka om allt hela tiden. MEN. Istället för att gå och störa sig och gnälla om detta till andra, säg det direkt kanske? Då kanske det kan bli förändring?
Om någon går och irriterar sig på sådant jag gör, om någon irriterar sig så mycket att den känner att den måste prata om det, prata med mig då! Kanske håller jag med, inser och förändrar eller så gör jag inte det och då kan " någon" få en förklaring och kanske förstå mitt beteende bättre. Nu handlar inte det här inlägget om mig och någon som har snackat skit om mig, inte just för tillfället ialf även om jag skulle kunna gräva fram några "härliga historier" utan det är mer en fundering, en uppmuntran och en vädjan! Vill man se en förändring och tycker man att det är så jobbigt så testa, var rak och stå för vad du tycker!
Jag försöker... jag säger inte att jag är nån expert som alltid är rak och säger vad jag tycker. Jag är inte bättre än er andra men mer och mer ju äldre jag blir och ju mer erfarenhet jag får av relationer, i arbetet, vänner osv ju mer inser jag hur jäkla korkat det är och hur viktigt det är att tänka lite att testa nya varianter. Jag ska ta med mig detta till jobbet i höst, där måste jag verkligen jobba med mig själv, måste våga säga ifrån men på ett bra sätt inte på ett sätt som skapar mer konflikter.
Nästa sak som jag har funderat över är vänner... Lite har det med när jag skadade mig att göra och lite med att vara ledig. Vänner kommer och vänner går, så är det, kommer nog alltid att vara även om det kanske blir mer stabilare i vuxen ålder. Jag har mina vänner från studietiden, det tror jag att jag alltid kommer ha även om vi är ifrån varandra och att det blir längre och längre mellan att vi träffas så känns det ändå som att när vi träffas så är det inget konstigt med det. igår tex pratade jag med Damir via datan (osocialt ja men bättre än inget) han har precis blivit pappa, vi har inte setts på två år, inte pratat på mer än ett, vi var bra vänner när vi bodde där nere. När vi "pratat" en stund så kände jag: saknar! Sådana vänner gör inget att man är ifrån, de finns ändå. Sedan är det vänner man skaffar i vuxen ålder, jobbar kompisar, killars kompisars flickvänner, kompisar genom intressen osv. Jag känner att jag håller på att tappa några... och denna gången tror jag inte att det handlar om att jag skaffat kille och försvunnit från världens yta vilket det ibland annars har handlat om det vet jag.
I vissa fall handlar det om mig, att jag valt att "göra slut på vänskapen" att jag inte klarat det, att det har tagit för mycket energi. Skulle nog aldrig ha sagt så för några år sedan men det var en period när det helt enkelt inte gick. Jag orkade inte, var knappt mig själv och höll på att må rätt dåligt i mellanåt. Pga en vänskap.
Andra fall handlar det om att man upptäckt att man kanske inte hade så mycket gemensamt, att det varit skitsnack, att det gjorts saker som tagit hårt att jag inte riktigt kunnat smälta det. Kanske har jag varit feg och inte sagt rakt ut vad som störde? Ja antagligen.
Sedan finns det vänner som skaffat kille och sedan gått upp i rök, det brukar gå över efter nåt år men inte alltid.
Och så de som bara försvinner som man inte riktigt vet varför, kanske är man för dålig själv på att höra av sig? Eller så har man kännt varandra för kort tid för att klara av perioder då man inte ses men sedan hitta tillbaka till varandra?
Vet inte... men när jag var skadad och hade tid att fundera så tänkte jag en del på detta och jag kom fram till ialf en sak:
Jag saknar er.
Även om ni ibland betett er som idioter, om ni skaffat kille och bara velat vara med honom 24 timmar per dygn, om vi har olika livssituationer eller om jag har gjort något dumt. Det finns säkert förklaringar till det mesta.
Det är inte meningen att någon ska försöka kategorisera sig i något speciellt fack även om jag vet att några kommer göra det.
Så... kommentera gärna, protestera hej vilt, bara ni är ärliga och raka ;)
torsdag 8 juli 2010
Lite av en sorglig dag
From idag upphör mitt liv som hästtjej, (som om det inte redan gjort det för många år sen) för ca 19 år sedan var lyckan i en líten lintott vid namn Helens liv total, första egna hästen inköptes. En tjock, ohyfsad och mer eller mindre vrång putte som med åren blev riktigt hyfsad, både till humör, vett och fysik. Men det var många många duster, många kast med huvudet för att lillfröken inte nådde upp och en del avkastningar. Konstigt nog inte så många.
Men åren gick och intresset avtog, plugg, flytt och hästpension. De senaste åren har han bara gått och haft det bra hemma hos mamma och pappa. Blivit bortskämd, sprungit några ruscher då och då och varit ruggigt pigg. För ett tag sen fick jag för första gången höra att han inte såg så pigg ut längre, att han blivit mager och inte hade samma ork. Min lilla putte är/var 29 år. Mamma började på sitt sätt som mammor gör att förvarna om att han kanske inte skulle finnas kvar så länge till. Förra veckan fick jag veta att idag åker "Bullen" till himmlen. Ja, jag erkänner att tårarna rinner fast jag varit beredd på detta i flera år. Jag kanske är dum som inte åkte dit men jag vill inte minnas honom som nån som ser sjuk ut, kanske är ego av mig vad vet jag men nu är ändå minnet en pigg tjockis som hoppar runt, slår bakut och rullar sig. Mitt val oavsett rätt eller fel.
:(
Men åren gick och intresset avtog, plugg, flytt och hästpension. De senaste åren har han bara gått och haft det bra hemma hos mamma och pappa. Blivit bortskämd, sprungit några ruscher då och då och varit ruggigt pigg. För ett tag sen fick jag för första gången höra att han inte såg så pigg ut längre, att han blivit mager och inte hade samma ork. Min lilla putte är/var 29 år. Mamma började på sitt sätt som mammor gör att förvarna om att han kanske inte skulle finnas kvar så länge till. Förra veckan fick jag veta att idag åker "Bullen" till himmlen. Ja, jag erkänner att tårarna rinner fast jag varit beredd på detta i flera år. Jag kanske är dum som inte åkte dit men jag vill inte minnas honom som nån som ser sjuk ut, kanske är ego av mig vad vet jag men nu är ändå minnet en pigg tjockis som hoppar runt, slår bakut och rullar sig. Mitt val oavsett rätt eller fel.
:(
onsdag 7 juli 2010
Semestrar å njuter
Det är så skönt att ha semester, ibland vill jag inte fara runt utan bara pyssla hemma, idag hade jag tänkt åka och bada men har än så länge blivit kvar här hemma, har diskat, bytt lampor i idiotfuckingblämenganskasåsnygga hall lampan... dammsugit, plockat, dammat, vattnat osv. Sånt där normalt sett halvtråkigt hemma pyssel som känns helt okej när man får göra det i sitt egna tempo.
Ska gå upp till 12:an en sväng och leka lite med Tuva sen tänkte jag, får se om hon är på Helen eller blyghumör.
Jag är sugen på att:
Baka
Ska gå upp till 12:an en sväng och leka lite med Tuva sen tänkte jag, får se om hon är på Helen eller blyghumör.
Jag är sugen på att:
Baka
Springa
Åka till Nothamn
På fredag blir det Gotland! Naaaajs!
tisdag 6 juli 2010
Att hoppa i vattnet viken är ungefär som att diska...
Kom på den liknelsen när jag insåg att jag borde diska efter maten.... När jag ska hoppa i vattnet så tar det oftast emot men när jag väl är i är det rätt skönt... Samma sak med att diska, det känns skittråkigt men när man väl gjort det är det rätt skönt.
Jag har badat idag! Svenska premiärdoppet faktiskt, i Lunda och det var riktigt skönt!
Jag har badat idag! Svenska premiärdoppet faktiskt, i Lunda och det var riktigt skönt!
måndag 5 juli 2010
Fredagen tillbringades på Blidösundsbågten mellan Stockholm och Norrtälje, min 60 års present till pappa. Vädret var toppen och jag tror att det uppskattades.
Lördagen var fortsatt strålande varm med stor sol, picknick på djurgården och jag och T fick storspö i kubb, förstår inte riktigt hur det gick till men men...
Igår var jag och tittade på en lägenhet, en lägenhet som jag nog trodde att jag skulle gilla, den ligger fint, underbar terass, natur runt husknuten och väldigt lugnt. MEN den var inte alls fin :( Dyr och inte ens en endaste liten waow känsla .
TRIST
Nu ska jag ta tag i dagen, diska och cykla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
