Lite av en sorglig dag

From idag upphör mitt liv som hästtjej, (som om det inte redan gjort det för många år sen) för ca 19 år sedan var lyckan i en líten lintott vid namn Helens liv total, första egna hästen inköptes. En tjock, ohyfsad och mer eller mindre vrång putte som med åren blev riktigt hyfsad, både till humör, vett och fysik. Men det var många många duster, många kast med huvudet för att lillfröken inte nådde upp och en del avkastningar. Konstigt nog inte så många.
Men åren gick och intresset avtog, plugg, flytt och hästpension. De senaste åren har han bara gått och haft det bra hemma hos mamma och pappa. Blivit bortskämd, sprungit några ruscher då och då och varit ruggigt pigg. För ett tag sen fick jag för första gången höra att han inte såg så pigg ut längre, att han blivit mager och inte hade samma ork. Min lilla putte är/var 29 år. Mamma började på sitt sätt som mammor gör att förvarna om att han kanske inte skulle finnas kvar så länge till. Förra veckan fick jag veta att idag åker "Bullen" till himmlen. Ja, jag erkänner att tårarna rinner fast jag varit beredd på detta i flera år. Jag kanske är dum som inte åkte dit men jag vill inte minnas honom som nån som ser sjuk ut, kanske är ego av mig vad vet jag men nu är ändå minnet en pigg tjockis som hoppar runt, slår bakut och rullar sig. Mitt val oavsett rätt eller fel.
:(