Försvinn snor försvinn...

Isabella är snorig, det är så jobbigt att inte riktigt kunna hjälpa henne. Näsan rinner och hon börjar helt plötsligt gråta vilket hon aldrig gör annars utan att det är något speciellt. Stackars liten, vi har haft några skitnätter men i natt sov hon ganska bra, dock var näsan full med snor när hon vaknade. Suck.. hon var ju nyss förkyld. Har ialf börjat få det fantastiskt fräscha fenomenet snorsug att fungera...

Vi som skulle göra så mycket denna veckan, åka till Stockholm och bara strosa runt bla och idag missar vi rytmiken. Nu har vi istället bara varit hemma, har gått långa promenader då jag tror att frisk luft bara gör gott även om man är förkyld plus att det blir lite extra träning till mamman.

Träning:
Appropå träning så har jag haft pigga ben i några dagar, har varit inne i en lååång svacka innan, det har varit fruktansvärt tungt att springa, benen har kännts som två stockar. Hoppas nu att denna "formtopp" håller i sig ett tag,

Andra bebisar:
 Det är så roligt nu när "bebisarna" som inte längre känns som bebisar utan faktiskt som små barn börjar visa intresse för varandra även om det mest handlar om att dra och slita i varnadras öron, näsor och kläder... det känns viktigt att I får träffa andra barn redan från början och så är det ju rolig för mamman att träffa andra mammor också!

Snart börjar Isabellas polare Malvas mamma Lise jobba, skittrist tycker vi som kommer sakna promenaderna och sällskapet. Härom veckan fikade vi med våra grannar, Marie och lilla Ester som är drygt en månad äldre än Isabella, roligt att ha andra barn så nära, det är bara några hus bort! Kanske kan vi få med dem ut på promenader i vår! Sen får vi väl börja hänga lite oftare på öppna förskolan, har varit lite dålig på det.

Jag längtar väldigt mycket efter att en person i min närhet ska ringa och säga: jag har nåt att berätta... jag skulle så gärna vilja se en liten bebiskompis till I där, jag tänker inte nämna några namn men jag är helt övertygad om att den bebisen skulle få en toppenmamma även om hon inte själv riktigt vågar tro det...

Jobb:
Det börjar närma sig för mig också, än så länge är det en vår och en sommar kvar innan jag ska börja jobba och lämna över hemmastafettpinnen till sambon. Har fått så gott som klart nu om att jag kommer byta jobb på sätt och vis, kommer vara kvar på samma ställe men på ett helt annat sätt. Jag ska byta 15 åringar mot 7 åringar. Oj oj oj, undra om jag vet vad jag har givit mig in på? Det är helt och hållet egen önskan och jag tror att det kommer bli jättebra, jag kommer få jobba med bästa Helena och det ska bli utmanande att få byta åldrar helt. Jag inbillar mig att det kanske kan bli lite mindre rörigt med allt runtomkring och det tycker jag skulle vara skönt.