En välfylld dag är snart till ända

Idag har det varit full rulle, hämtades i morse vid 8 tiden för mitt sjukhusbesök. Innan det hade det hunnit hända en del sjuka saker som jag berättar om en annan gång. Helt galet.

Sjukhusbesöket gick bra, bilderna visade inga konstigheter som vi inte redan vet men läkaren tycker att jag ska ta det lugnt och att jag inte ska jobba. Sedan blev det frukost och lunch i 12:an, därimellan målade jag vattenfärger med lilla T och kollade in J:s nya snygga ålningsstil, på gränsen till att börja krypa. Hoppade hem en stund för att vila men det blev inte sp mycket vila, Anna kom med kladdkaka (mums, hade längtat hela veckan efter detta av nån skum anledning, tack snälla! ) samt lite mattesaker som jag ska rätta. Sen hoppade jag över för middag i 12:an (ja jag blir bortskämd men det är svårt att säga nej tack när det är jättejobbigt att laga maten själv ståendes på ett ben) där uppe var det full rulle med barn, barnbarn och så. Nu är jag nyss landad i soffan igen, snart kommer Thomas och vi ska åka till Solna, jag ska vara där några dagar, skönt med lite miljöombyte, en annan soffa och så. Tobbe är snäll och tar hand om Ronja under tiden.

Hoppas att ni får en trevlig Valborg och att ni ser någon eld, det lär inte jag göra men men. "gilla läget, gilalalalala läget"

Ringoling, quizzo och solen strålar!

Hello!

Jag fattar inte hur folk kan kolla på program i stil med "ringoling", det vore en sak om det gick ett program men det är ju på flera kanaler och flera om dagen. Skräpprogram.

Känner mig förhållandevis pigg idag, solen gör verkligen sitt för humöret och att inte vakna själv också... Är det bara jag som inbillar mig eller är man mer påverkad av väder/årstid och sånt nu än när man var yngre? Visst har alltid vårsolen varit speciell men nu är det ju sån enorm skillnad att vakna en morgon med gråmulen himmel och att vakna till sol både hör piggheten och humöret. Det kanske alltid har varit så, man kanske bara glömmer.

Appropå år och ålder så var det länge sen som min "kära" kollega sa "ja, när jag var som du sådär i 20 års åldern", innebär det att hon har fattat att man inte är i 20 årsåldern längre när man är 29? Hon brukar använda sig av det uttrycket när hon ska få mig att förstå att hon är mycket mer vis och erfaren än lilla mig...

Jag hoppas hoppas verkligen att solen håller sig kvar och molnen borta till eftermiddagen då den träffar min uteplats, då ska jag påbörja en ny bok och sitta ute. Vore skönt! Undra vilken man ska välja, har 5 stycken sprillans nya som ska läsas.

 Idag har jag ringt sjukgymnasten och fått en tid, efter 3 veckor ska jag börja träna rörligheten i leden, utan skena. Det är bra för det kommer jag säkert ha mycket nytta av sen, att den inte stelnat ihop totalt. Thomas hämtade nya piller åt mig igår, man fick bara ut hälften på receptet första gången. Jag har dragit ner till ungefär halvdos nu, det är bra och det var ju ungefär det läkaren sa, att de första 10-14 dagarna är smärtan värst. Hade dock skitont i vaden igår kväll, som om nån stod och slog på den med en hammare innifrån. Normalt. I morgon är det röntgen och träffa ortoped igen, jag hoppas verkligen att de säger att det syns att det läker bra och rätt och att det bara är att fortsätta kämpa på. Hoppas hoppas inte att nåt ligger fel.


Nåja, nog om sjukrapporter, mina knattar (eleverna) kör tydligen "TestaVikarieKnepet", irriterande, de ska faktiskt kunna sköta sig oavsett vem som är där.

Snart är det bröllopsdags för Linda, det blir extra intressant att hitta kläder när man har ett dubbelt så stort ben som vanligt men jag kör på Åsas idé tror jag. Sitter och postorder kollar på kläder då jag inte kommer hänga i några affärer alls den närmaste tiden.

Lite trist att ni inte får några foton men jag vet inte var min kamera är, har inte orkat leta, jag tog några kort på mina blåmärken med mobilen en dag, de blir inte så bra men har ni tur kansk ni får se någon dag :)

Snart är det sjunde himmlen och sedan en plats i solen!

Uttråkade klubbens medlemsmöte

Jag är uttråkad. Första boken är utläst nu och den var sådär halvbra. en Kajsa Ingmarsson bok. "Bara vanligt vatten". Det sura är att jag vill inte sitta på soffan men jag orkar ju inget annat mer än kortkorta stunder, trodde nog att jag skulle vara uppe och studsa för fullt nu men det går liksom inte, benet är fortfarande tungt som tusan efter en stund och jag blir helt slut. Nåja, slutgnällt.

I morn måste jag försöka få min chef att förstå att jag inte kan jobba än. Sjukhuset på torsdag sen får vi se om jag kanske ska ha lite miljöombyte över helgen.


Åsa: har tänkt på det där med tights jag också, jag tror att det kan funka, eller åtmintone strumpbyxor men det får vänta tills man ska ut i civilisationen igen...
Ha de´!

Aktivitetsdag i en invalids liv - och ja jag är lite gnällig.

Ja ni, idag har jag klarat av Rusta, intersport och Flygfyren, inte illa för en invalid..

Var till Rusta för att köpa en solstol som jag kan ha nu på uteplatsen om det blir soligt på dagarna, när vi ändå var precis bredvid så tänkte jag kolla efter några bra byxor på intersport, något som jag kan ha över skenan. Det är liiiite tradigt att bara ha två par att välja mellan men jag hittade inga. Förr fanns det såna som hade knappar hela vägen upp på benet (tror att det var champion) det hade passat mitt ben ganska bra, men som sagt hittade inga. Sedan åkte vi till flygis, skulle kolla penséer och lite mat. Jag höll på att svettas ihjäl av att hoppa genom flygfyren och låret krampade något.. så när vi kom ut i bilen igen var det med en lättnadens suck. Shit vad ansträngande det är, det värsta när man hoppas sådär är inte värken i knät utan allt annat runtomkring, låret som krampar av att jag spänner mig, alla blågula skitstora blåmärken på benets baksida som skenan sitter åt mot samt svetten som rinner på ryggen. Bara av att gå och handla -FRÄSCH. Efter det somnade vi en stund på soffan, nu har jag lyckats duscha (känner mig som en pensionär när jag sitter där i badkaret på min lilla pall och duschar. Men jag klarar det ialf själv.)

Thomas är ute och cyklar lite, jag ska fortsätta att läsa lite i min bok innan det blir dags för käk så småningom.

Sunny sunday

Soligt värre men det ser fortfarande ganska kallt ut, igår släpade jag ut mig på uteplatsen med en filt och en bok (började tillslut med Ingemarsson boken) det var riktigt skönt när solen var framme. Fler såna dagar under våren tack!

Jag var även ute på ett "långpass" igår.... med kryckor till bänkarna borta vid gungställningen, några 100 meter :) Thomas gick till konsum och jag hoppade med en liten bit.

Nu ska vi strax åka och kolla på solstol, kan behöva en sån.

Hemsamariten har dammsugit

Thomas dammsög och diskade åt mig igår, känner mig som världens lathög som ligg/sitter i soffan och tittar på... men jag kan ju inte göra ett skit med bara ett användbart ben! Bara att acceptera och vara glad att man får hjälp, fint blev det. Och jag latade mig faktiskt inte bara, jag rättade nationella prov som Anna kom förbi med igår, det såg ganska bra ut måste jag säga.

Jag blir ganska bortskämd just nu och det är skönt även om jag märker att jag har himla svårt för att be om hjälp eller säga ja tack när jag blir erbjuden hjälp. Måste försöka lära mig mer att jag inte behöver klara allt själv alla gånger, just nu går vissa saker otroligt mycket snabbare och enklare för andra än för mig. Igår fick vi middag från 12:an, supergott.

Lite uttråkad just nu, Thomas är på orientering, solen skiner och jag har morgonsurfat på alla sidor jag kan tänka mig, tippat och ätit frukost. Ska börja med min bokhög sen tänkte jag, har fyra nybeställda böcker som ska läsas (plus två gamla som jag inte har läst), men det där med jag och böcker är en konstig kombination, jag vet att jag har nämnt det förut. Jag drar mig lite för att börja med en ny bok av olika anledningar...

Jag älskar att läsa men jag vet att jag inte kan sluta när jag börjat och jag får en lätt ångest av att boken kommer ta slut....

När jag börjar närma mig 50 sidor kvar av boken så tycker jag alltid att det är lite sorgligt att den kommer ta slut. Löjligt men jag antar att jag lever mig in i dem ganska mycket. Om jag har en bra bok på gång så läser jag jämt, även när jag lagar mat..Det känns liksom tomt när den är slut.

Om man ska lyssna till läkaren, vilket man såklart ska, så låter det som att jag får acceptera några veckor hemma, även om jag kommer bli bättre och piggare så får det verkligen inte hända något med mitt knä, det får inte vridas, får inte få nån smäll och får inte stödjas på för då kan det bli galet galet och det tänker jag inte riskera. I mitt jobb är det ju dessvärre så att det är rätt rörligt och intensivt, jag kan inte sitta på en stol och undervisa utan det kräver att jag får springa runt en del plus att det inte direkt finns fritt utrymme att hoppa runt och ha space för benet utan att nån galning rusar fram och man kommer ur balans. MEN jag kommer torligen bli mer eller mindre galen här hemma. Kanske ska jag ta den tiden och planera hösten lite... om jag gör jobbet nu så får jag ju en behagligare tid då, tål att tänkas på när man ändå är lite strandad i soffan. Läkaren sa dock att det var bra om jag försökte vara uppe en del när jag orkade, hoppa runt och använda det friska benet, då läker även det andra bättre. Jag kommer även få en tid hos sjukgymnasten.


Ha en skön dag i solen!

Fredag hela veckan

Idag är det fredag, en vecka sen jag kraschade och den veckan både känns som ne evighet och som att det har gått jättefort.  Åtta veckor lät som en evighet när läkaren sa det och det gör det iofs fortfarande men att den första skulle gå så fort hade jag inte trott. Det går säkert långsammare sen när jag är piggare och inte ligger stilla lika lätt. Som det är nu så sover jag ju bort ett par timmar varje dag också.

Jag ska på återbesök idag, är lite nervös, vet inte riktigt varför är väl rädd att nåt ska ligga heltfel och att de ska bryta och bända och att det ska göa ont... Vill helst inte höra ordet operation heller.

Helg nu då, men jag har ju haft helg hela veckan så det är inte så annorlunda, alla andra är lediga iofs men har massa aktiviteter för sig. När jag har varit på sjukhuset idag så hoppas jag på att jag ska orka hoppa in på Norrköp och hämta mina böcker som kommit! Har än så länge inte orkat koncentrera mig på att läsa, bara tv och surfning. Häromdan började jag med ett korsord men hjärnan orkar inte riktigt.. den vill helst bara koncentrera sig på att minimera smärtan.

Snart kommer "taxin".

Mia, min matsedel har denna veckan sett ut ungefär såhär:

Äggröra
Fil
Banan
Clementin
Äpple
Paj (levererad från grannhuset)
Omelett (lagad av Thomas)

Hehe, en påse gott och blandat också förresten!

Tröskelmysteriet - nu större än någonsin

Ännu en soffdag snart avverkad, Cosby, pantertanter, En plats i solen, Alla älskar Raymond, Joey, Vänner, Seinfeld, The 70 th show och Sjunde himlen! Igår kände jag mig så pigg att jag var uppe och hoppade runt en del, men det straffade sig på kvällen när det började göra riktigt ont i benet så jag har försökt ta det lite lugnare idag.



Tillbaka till rubriken... jag har en fundering som jag har testat på några personer i min närhet, med olika framgång i svaren. Jag förstår inte varför man ialf förr alltid gjorde trösklar i alla hus och lägenheter??? Vad har de egentligen för viktig funktion? Det närmaste vettiga svaret jag har fått var nåt om ventilation förr i tiden. Men jag tycker både att det är fult och onödigt med trösklar, särskilt nu när jag måste hoppa över dem!


Återbesök på fredag, hoppas bara att bilderna inte visar nåt dumt.

Dagens handling - att få på en strumpa på höger fot!

Var ju tvungen att få på mig en strumpa när jag skulle till doktorn annars hade det blivit kuligt på foten, men det gick, gjorde ont men det gick! Idag på fm harj ag hoppat runt och fixat och grejjat lite innan skjutsen kom och körde mig till ortopeden. Där fick jag komma in fort och fick en hmm svårt att förklara, ska eventuellt lägga upp en tjusig bild sen men det är en skena i plast som spänns fast på benet med en massa band från låret och ner till foten. Lite otympligt kan man säga men det går att röra leden och jag får lite stöd så jag tror att det blir bra. Som han sa, det är bra mycket smidigare än att ha ett gips.. men vad ska jag ha på mig??? Nu har jag mjukisbyxor men när jag ska börja jobba vilket jag inte har nån lust att vänta med i 8 veckor så kan jag ju inte gå i samma mjukisbyxor varje dag... Kanske det går att ha strumpbyxor under och sen kjol? Får fundera på saken...

Det vore bra om min chef kunde svara i telefion så att man får det ur världen.

Mitt "sjuka" liv

Ja ni, det är lite svårt att förklara hur det är att vara tillfälligt handikappad, man fattar liksom inte innan hur svårt allting blir. I helgen så har Thomas varit ständig passupp och gjort minsta lilla åt mig, idag skullej ag klara mig själv. Sov större delen av förmiddagen efter att ha ätit de två bananerna som T lagt fram till frukost. Krånglet började när jag skulle värma lunchen... jag kunde ju inte transportera den från micron... och jag ville inte sitta på en stol i mitt tråkiga lilla kök.. så... man får inte vara dum, jag tog skålen, stoppade den försiktigt (så försiktigt det gick ståendes på ett ben) i botten på en plastkasse som jag sedan hängde på kryckan och kunde sedan hoppa försiktgt till bordet där måltiden intogs. En massa snälla människor har ringt och undrat hur jag mår idag så dagen har gått ganska sanbbt, Carina var här med blomma och godis :) jag är dock inte ännu nåt vidare skojigt sällskap.

Ortopeden ringde förut och i morn ska jag dit och få nån skena på knät, hoppas att det underlättar rörelseförmågan lite, så att jag slipper spänna benet så förskräckligt så fort jag rör mig det är det som gör extra ont. Tänk er att ni sitter 90 grader mot en vägg det gör ganska ont i låren efter ett tag, ungefär så känns mitt högra lår ganska snabbt när jag hoppas på kryckorna.

Jag mår ialf inte lika illa av tabletterna nu sen jag börjat äta mat normalt, det är skönt, jag hatar att må illa det var värre än själva värken.


Nog om detta, tack alla snälla för att ni finns och speciellt min egna hemsamarit som kommer i morn. Nu hejjar vi på AIK så att de lyckas knipa några poäng ikväll!

Kan illamåendet vara värre än värken?

Man får smärtstillande som tar bort värsta värken men på köpet får man illamåendet Ivar... fy tusam, stackars Thomas har fått ta hand om en riktigt ynklig hög vid namn Helen idag.Det värsta är att för att inte må illa så bör jag äta men jag har ingen matlust. Kass kombination.

Mia: jag är inte så jätterörlig men kan ialf vifta på tårna ;) jag vill verkligen jättegärna ha sällskap nån dag! hoppas att ni har alla ben kvar efter snölomen!

Linda:så småningom kommer jag kunna hoppa på kryckor och jag kan göra det korta bitar nu (från soffan till toan.) med men det gör fortfarande liiite för ont.

Nu vet jag hur det är att ha en otursdag...

Igår var inte den bästa dagen i mitt liv... det började med att glasögonen gick sönder (jag har haft slut på linser och den nya beställningen hade inte kommit) så jag hade helt enkelt inget att se med. Tog tillslut mina gamla glasögon som jag ser i men inte särskilt bra. Åkte till jobbet, allt flöt på trots den kaotiska början på dagen utan frukost och kaffe (hann inte...) efter lunch skulle jag starta upp joggingprojektet med ungarna på idrotten, det ska pågå i 5 veckor. Det började bra, ungarna i min grupp var ganska taggade och humöret på topp! Efter ungefär 30 minuter så sabbades allt... Vi sprang nere vid kärleksudden, jag sprang och pratade och tittade åt en annat håll och helt plötsligt sa det pang så låg jag på asfalten, jag missade att det var upphöjningar i den annars så släta asfalten och landade rakt på mitt knä. Skickade iväg några av ungarna på fortsatt jogging då jag tänkte att det ger sig när värsta smärtan efter smällen är över. Som tur var höll jag kvar två stycken. Efter kanske 10 minuter insåg jag att jag kan inte stå på benet, det gick inte, fanns inte en chans, såg en kille med en bil/buss strax intill och ropade på honom och frågade om han kunde tänka sig att köra mig tillbaka till start (där jag också hade min mobil som jag alrig tänker ge mig iväg utan igen). Han var snäll och körde oss tillbaka, tjejerna (mina elever) fick bära/släpa mig till och från bilen. Väl där så fanns vår lärarstudent som fick ta cjabo och köra mig till akuten, jag tog med två elever dit också då jag hade börjat inse att jag inte skulle kunna ta mig från bilen själv eller ens med hjälp av en person. De släpade mig in och jag trodde nog fortfarande att det bara var en rejäl smäll, asfalt är ju ganska hårt...

Väl där inne så tog de mig på rätt stort allvar, jag fick en brits på en gång ,smärtstillande och efter ca 10 minuter hade jag ett eget rum. allt gick hyfsat snabbt, många sköterskor sprang in och ut och tillslut även en läkare som vände och vred på knät vilket gjorde riktigt jäkla skitont. Fick åka på röntgen där de fotade, direkt efteråt kom läkaren och sa att et var en fraktur, en komplicerad fraktur som kunde innebära operation.... Shit..

Fick åka på ännu en röntgen som skulle visa tydligare, efter den fick jag vänta, bilderna skulle skickas hit och dit och diskussioner skulle hållas mellan ortoped specialister, han pratade om att jag skulle stanna över natten men jag ville verkligen inte det. Under denna tiden kom Thomas och när läkaren tillsist kom tillbaka hade jag varit där i ungefäf 6 timmar så sa han att ortopedläkarna var tvugna att titta mer på bilderna för att ta rätt beslut, men att om jag ville fick jag åka hem i väntan på beskedet. Tack, jag ville verkligen inte stanna trots att alla var jättesnälla, tänk er vad fräsch man kände sig efter jogging, svettig och äcklig liggandes i samma kläder på en brits i 6 timmar. Ialf så åkte vi hem, Thomas köpte pizza och fick göra typ allt åt mig. Hemma så gjorde vi en specialdusch med pall till mig så att jag kunde tvätta mig.. Trodde jag skulle svimma i duschen så ont gjorde det och kallsvettningar i varmdusch var en upplevelse, ren och klar tog jag mig ialf till soffan och där har jag varit sedan dess.

Ortopedläkaren ringde nyss, det är flera trasiga delar precis under knät men det ligger bra så det bör läka som det ska utan operation, då trodde jag att de skulle gipsa men det skulle tydligen bara vara dumt för leden, den mår bättre av att få läka själv. Jag ska alltså ligga här som en invalid och gå på smärtstillande och på återbesök om en vecka. Jag är sjukskriven i ÅTTA VECKOR men jag kommer inte stå ut med det, ska diskutera med chefen om detta, vissa av mina arbetsuppgifter kan jag ju göra med kryckor också, det är väl det att jag absolut inte får stödja på benet. Stannar hemma tills återbesöket och ser vad röntgen visar då.  Perfekt mitt i utvecklingssamtal och betygsveckor. Nåja det kunde vara värre.

Thomas är och hämtar mina piller,mina linser som har kommit nu och handlar mat. tack snälla...

känns konstigt att vara orörlig.

Galen katt i Grind

Ibland vore det skönt att komma hem till något annat än en galen katt, min katt är verklige fruktansvärd just nu och jag orkar inte riktigt med henne efter en tålamodsprövande dag på jobbet. Tur att det är sol så att hon vill vara ute en del. Tålamodsprövande ja... idag har en dataskärm åkt i golvet, halva ugnsluckan på spisen har lossnat och jag var rätt trött när dagen var slut. Underbara måndagar!

Cjabo har ialf fått på sig sommarskorna nu, toksmidigt att åka på drop in, lämna 180 kronor och 15 minuter senare vara klar.

Nu njutning i solen en stund.

Det ryktas om vår

Till helgen ska det bli sol och som jag längtar, har varit så trött ett par dagar, igår var det av förklarliga skäl då onsdagen bjöd på vinkväll hemma hos Anna med eftervarande krogkväll. Så igår var jag riktigt bakis, usch. Det är inte värt det, inte alls men ibland blir det så ändå antar jag, tur att det numera är väldigt sällan. Jag är ialf fortfarande trött vilket är trist. har städat idag och lekt lite med C och M som är på besök i 12:an (Thomas brorsbarn).

Igår ringde M till mig och man kan inte låta bli att skratta åt den ungen, bjuder här på ett smakprov:

M : Är du hemma?

H: ja

M: Ensam?

H: ja

M VÅGAR DU DET????

hehe, inte lätt att vara 7 år alla gånger.

Nu ska jag pokra klart en turnering, ge mig iväg och kasta lite kartonger och sånt (eller ialf ställa ut dem i bilen så att jag får bort dem från hallen) och sen blir det nog soffan, jag och boken. I morn är det 4 års kalas i Nånö!

Spontantur till Ullared

I söndags bestämde jag och Madde att vi skulle dra till Ullared på måndan, vi hade pratat om det några dagar men shoppinghjärnan och den andra delen var inte helt överens. Ialf så brummade vi från Solna vid halv nio på måndagsmorgonen och var nere runt tre. Då hann vi med alla affärerna utanför och en stund inne på själva Gekås. Båda höll igen med shoppingen rätt mycket...

Incheckning i stugan

Massor med vin, mer än vi kanske hade tänkt oss men så är det när en av oss valde att ta med vindunken isället för träningskläderna (denna nån var inte jag.) Efter att vi hade käkat Ibis kycklingm ed ris vilket var supergott och druckit några glas vin så tvingade jag ut Madde för att bestiga Ullareds slalombacke, den är inte den högsta i landet men ändå ett äventyr ;)

Efter att ha tagit oss upp på toppen (dagen efter såg jag på mina skor att det hade varit rätt lerigt) så var det gott med några glas vin till.

Dagen efter var man lite småtrött men taggad, vi hoppade upp klockan 7 (okej, hoppa är kanske att ta i men ändå) var på plats utanför strax efter 8 och sen startade shoppingen, handlade en del men inget onödigt och det är faktiskt sant.

Det jag är mest nöjd med är mina nya träningskläder som jag hittade i sportaffären utanför Craft set till ca halva ordinarie priset, ett par skor och en grillhink!  Toppen!

Nu ska jag ut och springa en sväng innan det är dags för vinkväll hos Anna!

Påsklov och matematikbraigheter

I mitt jobb går det ofta till såhär: jag kommer med nån idé (jag har ganska många sådana när det gäller jobbet, jag vill ständigt utveckla och göra saker bättre och blir galen när jag inte tycker att vi gör ett bra jobb. jag mår rent ut sagt uselt av det) iallafall, jag kommer med en idé, folk runt omkring tycker, ja, vad bra det låter, det kanske man kan genomföra någon gång, sen. Just det SEN = om 3 ½ år. Jag vet att jag har dåligt tålamod när det gäller vissa saker men jag tror faktiskt att skolans värld är segare än andra. Jag tror inte bara att det är jag som känner såhär. Ialalfall så idag skullej ag ha ett möte med min chef, jag skulle berätta om en kurs jag var med om i slutet av förra terminen, mötet resulterade i att:

JAG FICK MIN VILJA IGENOM

JAG FÅR FÖRVERKLIGA EN AV MINA IDÈER

JAG FÅR JOBBA MED NÅGON JAG BRINNER FÖR, BÅDE BYGGA UPP OCH SEDAN JOBBA MED DET I PRAKTIKEN.

Det känns så himla roligt att faktiskt få förverkliga det på ett bra sätt, jag får tid utan att det belastar någon annan (vikarie för mig) jag får en hel dag i veckan till att bara koncentrera mig på min uppgift. Kanske låter löjligt för er som inte jobbar i skolan men det är stort... brukar sitta långt inne.

Jag ska bygga upp en matematikverkstad, ett helt rum med bara praktisk matte. Ett rum där ungarna äntligen kan få lära sig hur man ska använda matematiken inte vara jobba i böckerna.

Det känns kul.